Usch!

Igår fick Oskar mig att tro att han var död. Inte med flit såklart, men det blev så ändå. Trodde att han skulle komma hem en viss tid, hade missat att han jobbade längre. Har också bett honom att ha lite koll på mobilen och kolla den med jämna mellanrum. Kunde inte ringa för min lur har slut pengar, men jag skickade upprepade sms till honom utan att få svar. Och då slog hormonerna till! "Tänk om det har hänt något" O.s.v. Och då börjar man inbilla sig saker. Smsar honom och frågar om han har dött och ber honom att svara så jag skulle få veta att han levde... Men fick inget svar! Fick nästintill panik och bara grät och grät och var så ledsen och upprörd och visste inte vad jag skulle ta mig till. Han ringer iaf till slut och förklarar att han inte var död och att han var påväg hem. Jag blir så otroligt lättad! Grät i nästan en timme till efter det. Usch vad obehagligt det var. Ville bara berätta om hur traumatisk min gårdagskväll var.  Ha det bra!